Loney Dear – Musik som snuddar vid himlen

Gudomligt, skriver Olov Hjärtström Baudin om Loney Dears nattmangling på fredagens jazzfestival.

Efter en 90 minuter lång nattmangling i Äpplet stapplar vi ut i oktobernatten lätt vimmelkantiga. Vad var det vi nyss upplevde?

Allt börjar med en svagt upplyst scen och två musiker som slår sig ner vid varsitt ljudbord. De skruvar och rattar och snart fyller de trevande tonerna ut varenda vrå i lokalen. Det dröjer inte länge förrän vi är helt fast i den drömska elektroniska musiken och Emil Svanängens magnetiska röst. När jag i efterhand tittar i mina anteckningar ser jag att jag gett den epitetet ”gudomlig”, vilket möjligen framstår som storvulet, men inte desto mindre sant.
Den är ett instrument i sig; ljus, tonsäker och sårbar.

Läs hela artikeln i VK PLUS

Dela: